|
Visby innerstadsinventering Tunnbindaren 3 Beskrivning Kvarteret Tunnbindaren är rektangulärt till formen och placerat i den östra delen av Visby innerstad. Tunnbindaregatan löper längs del nordvästra kvartersgränsen, Repslagaregränd längs den nordöstra, Södra Murgatan längs den sydöstra och Blockgränd löper längs den sydvästra gränsen. Före den nu rådande fastighetsindelningen tillhörde kvarteret Klinterotens tredje kvarter med tomtnummer 49½, 55-61 och 67-72. Kvarteret var på 1697 års karta upptagen som åkermark, förutom tre tomter i den östra delen längs Södra Murgatan med, från norr till söder, nummer 80, 60 respektive 166. På den mellersta av dessa tomter, vilket utgör större delen av nuvarande Tunnbindaren 14, finns murverksrester efter två medeltida stenbyggnader i det befintliga bostadshuset. Murverk efter medeltida hus har även påträffats på Tunnbindaren 1 samt i gatan väster om nuvarande Tunnbindaren 12. Kvarteret tomtindelades under 1700-talet, flertalet med den för Klinten, karaktäristiska, långsmala formen. I princip har tomtindelningen bevarats, med undantag för att tomterna 59-60, i den sydöstra delen, slagits samman till att bli nuvarande Tunnbindaren 15. Enligt husklassifikationen 1785 bestod bebyggelsen av bostadshus och stall i skiftesverk. Kvarteret har, under 1700-talet och fram till 1900-talets mitt, främst bebotts av arbetare, sjömän och hantverkare samt till viss del även av ämbets- och handelsmän. Kvarteret är idag indelat i tolv fastigheter. På flera av dem finns de äldre trähusen kvar, de flesta har dock moderniserats under 1900-talet. Omkring sekelskiftet 1900 uppfördes ett mindre antal nya större stenbyggnader i kvarteret. Några av dessa byggnader inrymmer föreningslokaler, de flesta fastigheterna är dock privatägda.
Fastigheten Tunnbindaren 3 är placerad i kvarterets östra del längs Södra Murgatan. 1697 utgjordes större delen av kvarterets yta av åkermark. Denna fastighet var då delar av två stora tomter, nummer 60 och 80, samt åkermarken däremellan. Fastigheten fick sin nuvarande avgränsning när kvarteret reglerades under 1700-talets senare del och benämndes, före den nu rådande fastighetsindelningen, tomtnummer 56 uti Klinterotens tredje kvarter. Enligt husklassifikationen 1785 bestod bebyggelsen då av ett trähus och stall under brädtak. Byggnaderna revs före 1883. Strax därefter, före 1890, uppfördes den äldsta delen av den nuvarande huvudbyggnaden, ett enklare borgarhus med en putsad tegelstomme. Byggnaden är placerad, med långsidan längs och huvudentrén mot, Södra Murgatan. Omkring sekelskiftet 1900, tillkom det panelklädda uthuset som är beläget längs den norra tomtgränsen. Byggnaderna inrymmer idag kontorslokaler respektive arkiv och förråd. Norr om huvudbyggnaden, och i liv med denna, finns en cirka fyra meter hög tegelmur som är spritputsad och tegelavtäckt. Muren bryts upp mot gatan av en stor brunmålad inkörsport. Porten, som tillkom på 1930-talet, har ett halvcirkelformat överstycke, liggande spontad panel och är försedd med gångport i mitten. På gården söder om huvudbyggnaden finns en lägre mur med liknande utseende som är uppförd på 1980-talet. Gården är belagd med asfalt och saknar planteringar. Fastighetens byggnader och inramning har exteriört sina stilhistoriska drag i stort sätt intakta och ansluter väl till gaturummet. Fastigheten har därför ett kulturhistoriskt värde samt ett miljöskapande värde i området. Byggnader: 2 Gårdsbeläggning Arkeologiska undersökningar Hyvudbyggnad
Byggstart: 1890 Byggstartskommentar Stilepok exteriört: 1890-tal Grund, sockel: Slät cementputs ca. 40 cm. hög Fönster: Treluftsfönster med karaktäristiska 1890-talsfönster med T-formade poster och ospröjsade rutor. Brunmålade. Uppvärmning: Direktverkande el Interiör Byggnadsbeskrivning Tegelstommen placerades vid uppförandet delvis över en gammal stenkällare, vilken finns under byggnadens norra tredjedel. I mitten av 1920-talet installerades vatten och avlopp och 1953 installerades wc. 1973 renoverades byggnaden och funktionen ändrades, från bostad till kontor. Samtidigt byttes fönstren ut. 1980 tillfogades utbyggnaden med personalutrymmen. Fasadens puts och entrédörren är också från denna tid. Byggnaden är väl anpassad till omgivningen och har, med sin bevarade exteriör från 1800-talets slut, ett kulturhistoriskt och miljöskapande värde.
Byggnad 2 Förråd
Byggstart: 1903 Arkitekt: Stilepok exteriört: Traditionell Grund, sockel: Låg cementsockel Fönster: Ett litet takföster Uppvärmning: Interiör Byggnadsbeskrivning Omkring 1930 förlängdes byggnaden mot väster med cirka två meter. I tillbyggnaden finns en enkel trädörr. Byggnadens placering i den trånga passagen, omedelbart innanför den dekorativa 1930-talsporten, bidrar till en gårdsmiljö med högt upplevelsevärde. Byggnaden utgör en av fåtaliga uthusbyggnader med en ursprunglig karaktär från tiden kring sekelskiftet 1900. Den har därmed ett stort kulturhistoriskt och miljöskapande värde. |
